Jag tror det ligger något i det och att det faktiskt är så. Jag är inte en sådan person som undanhåller saker utan pratar innan att tänka oftast, jag säger vad jag tycker och sedan får man ta ställning efter det. Men alla har sina lik i gaderoben och det får man gott ha, saker i ens förflutna som man inte delar med sig till någon. Saker som kan vara båda bra och dåliga men som man av någon anledning har valt att behålla för sig själv.

 

Idag fick jag veta lite om ens persons "secret life" vilket var rätt fascinerande. En sak som var på ett sätt förståeligt men man förstår också varför den behåller det hemligt. Sedan är det också att man kanske vet mer än vad folk tror men man väljer inte att berätta vad man vet för att skydda personens intregitet. Det jag vet om en viss person kan skada hela hans karriär och sociala liv om det kommer ut, han vet inte om att jag vet och han kommer nog aldrig få veta det heller. Jag ville inte veta om det här men ibland så är man bara vid fel plats vid fel tillfälle och då kan man få veta mer än vad man egentligen vill.

 

Sedan så kan det även vara att man delar ett hemligt liv tillsammans med någon, även fast de kanske bara är kroppsspråk så förstår man. Man ger en enkel nickning tillbaka som säger "Jag vet vad du menar" men man behåller det helt för sig själv ändå. Ingen runt omkring såg vad som hände i det ögonblicket och skulle antagligen inte förstå det heller. Det behövs ingen verbal kommunkation och det här sker oftast med en person som finns i ens förflutna, en person man känner utantill men som inte finns i ens nutida liv.

 

Ett hemligt liv har alla och det kan vara hur oskyldigt och hur skyldigt som helst. Flera gånger om dagen är vi människor helt ensamma och vem vet vad som händer bakom stängda dörrar. Någon kanske spelar en "roll" i sitt public life men är en helt annat person annars, någon kanske lider av ett hemlig beroende och någon annan kanske inte vill berätta vad den egentligen gjorde igår kväll. Men det är väl det som är charmen med det hela, vissa saker ställer man längst bak i gaderoben och förblir undangömt, förevigt.

 

Men en sak ska jag säga er, något ni kanske inte visste om mig.

Men det är faktiskt jag som är Batman.